Basen för tunnplåt är den kallvalsade produkten som fabriker levererar. Den utförs i standardmått med bredder på 1 meter, 1,25 meter och 1,5 meter. Längderna är från 2 upp till 6 meter. Kallvalsad plåt utförs i tjocklekar från 0,4 mm upp till 6, men tunnplåt brukar ha max 3 mm för att få kallas så. Ytan oljas för beständighet och korrosion och den kan beläggas med förzinkning för bättre hållbarhet beroende på användningsområde. Metoden med förzinkning har använts i 150 år för att minska korrosion.
Korrugerad plåt är idag den vanligaste typen på tak och fasader. Tidigare gällde vågkorrugerad form, men numer är trapetskorrugerad plåt vanligast. Färgbeläggning är vanlig för plåt på tak och fasad. Behandlingen stärker materialet både i estetiskt avseende och hållbarhet eftersom den ger ett skydd mot rost. Men färgad plåt hittar vi även i hushållsmaskiner, redskap, med mera.
Plåtslagare
Att bearbeta plåt är en yrkesskicklighet och den yrkesgrupp som arbetar mest med plåt är plåtslagare. Men även byggnads- och fabriksarbetare i framställning kan räknas till den kategorin. Denna yrkesgrupp delas faktiskt utifrån den plåt som de hanterar och här finner du tunnplåtslagare, grovplåtslagare, ventilationsplåtslagare och byggnadsplåtslagare.
Uppgången för användandet av plåt
Under 1900-talet fick plåt mycket stor betydelse för byggnadsarbeten och man kan säga att plåtens glanstid inleddes. Storproduktion och idéer om fler användningsområden medförde att priset sänktes rejält. Nu var plåt inte längre att material för överklassen utan även gemene man insåg dess nytta och förträfflighet, det var bra varor till lågt pris. Exempelvis tillverkade man baljor, ämbar och badkar av ämnet. Försäljningen sköt i höjden och incitamenten och innovationerna bidrog till populariteten. Plåt blev helt enkelt ett viktigt byggmaterial och är så än idag.